NÄR HUNDEN MORRAR…

Varför morrar en hund?

Det finns många olika teorier och tankar om varför hunden morrar. För mig finns det bara en.
Hunden säger “jag gillar inte den här situationen, backa – annars är jag tvungen att bita!”.

Många skulle korrigera en hund som morrar, men det leder bara till en sak – den slutar att morra. Och biter utan att förvarna.
Hunden lägger ingen värdering i morrandet, och därför borde inte heller vi göra det. Den försöker inte klättra i rang eller bestämma över dig. Den försöker bara säga att den inte är nöjd med situationen, den behöver  avstånd.

Mitt absolut tydligaste exempel är min egen hund Ville. När han var runt åtta månader, på god väg att bli könsmogen, började han morra när jag bad honom att gå ner från sängen eller soffan. Det hade fungerat mer än bra i åtta månaders tid, jag lockade och sa med ljus röst “Kom Ville!” och han hoppade gladeligen ner och la sig istället i sin bädd. Men en dag hoppade han inte ner utan började morra åt mig. Jag blev såklart helt ställd och mailade genast min uppfödare för att fråga vad min älskade valp höll på med. Till svar fick jag att Ville försökte dominera mig och klättra i rang. Han försökte helt enkelt ta över ledarskapet och min säng. Lösningen var att jag fysiskt skulle visa honom vem som bestämde. Jag skulle slita ner honom från sängen i nackskinnet och lägga honom på rygg.

Vad som hände? Om det hjälpte?

Nej. Jag blev biten. Tre gånger. Sedan sökte jag hjälp på annat håll och kom rätt. Jag lärde Ville vad “gå ner” betyder. Vi tränade på att hoppa ner från sängen, så att han visste vad orden betydde. Idag är det inga problem att be honom att flytta på sig. Men fortfarande, nio år senare, så sitter det så djupt i honom att han fortfarande alltid morrar innan han går ner. Ritualen ser nu ut som så att jag ger kommandot, Ville börjar morra och jag backar ett par steg. Jag säger kommandot igen, och Ville går ner med svansen viftandes och blicken som tycks säga “Jaså, var det det du menade! Jag var rädd att du skulle slita ner mig härifrån”.

Vad betyder alltså detta? Jo, förmodligen började Ville bli vuxen och kände sig alltså inte lika lätt att avleda. Han låg skönt och sov i sängen, och så kommer matte och tjatar. Han morrar för att visa att han vill ligga kvar. Inte för att testa eller klättra i någon rangskala, som ändå inte existerar. När han morrar åt mig idag säger han “Backa, jag är rädd att du ska slita i mig igen” varpå jag backar och han kan andas ut och lyssna på kommandot den här gången.

Ett annat exempel är min andra hund Kora, som är en rescuehund från Spanien. Hon kom till mig med en enorm resursaggression. Så fort Ville kom i närheten av mig så morrade hon åt honom. Skulle jag ge godis till henne och Ville var i närheten, visade hon tydligt att han skulle hålla sig borta. Men jag lät henne morra och visa tänderna. Jag visste att Ville skulle ge henne det avståndet hon behövde, och därför sa jag inget. Med tiden lärde hon sig att Ville inte var något hot och idag kan de äta ur samma matskål.

Kora vaktar även saker, så när nya hundar kommer hem till oss kan det bli väldigt livat och mycket tandvisning. Men återigen låter jag henne hållas. Det går över. Och jag ser hellre att hon morrar och visar tänderna, så att jag kan se hennes signaler och veta när det är på riktigt och när det bara är för att hon är osäker. Om jag börjar bestraffa henne för att hon morrar, kommer hon att sluta. Och bita utan förvarning.

En hund som morrar är inte farlig, men du ska respektera den och backa. En hund som inte morrar bör du vara försiktig med.

3 Comments

  1. intressant! =)
    jag var nyligen med om att min hund morrade åt en tilltänkt dagmatte något som knappt har inträffat innan. dagmatten gillar hundar så situationen förbryllade mig mycket och jag har massor med förvirrade tankar kring om jag borde låta nix vara hos dagmatten eller inte. om det är någon han kommer att vänja sig vid eller om jag ska respektera hans val av personer… dagmatten bor i min port och vill hjälpa till för att den gillar att hänga med hundar så läget är ju annars perfekt för en “ensamstående” hundägare!
    Personen hade mörka intensiva ögon vilket är den enda direkta förklaringen som jag kan komma på men det hör inte till min hunds vanliga beteende att reagera så och dessutom även vid tillfälle två då dom redan träffats å slutligen busat med varandra…. rådvill!

  2. Jag kommenterade på FB sidan men, men det finns ju så många nyanser i morrandet. Och resten av kroppsspråket tillsammans med det. Håller definitivt med om att det är en signal man skall fundera på, och bestämma sig hur man vill förhålla sig till.

    • Dogparkour Stockholm

      Självklart kan hunden morra på tusen olika sätt. Det sätt jag tar upp i blogginlägget den här gången är ju aggressivt morr; alltså ett morr som betyder att hunden vill ha avstånd. Det är ett intressant ämne att diskutera!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *