VÄLKOMMEN HEM, ILA

DSC_0182
På ett bananskal halkade hon in här. Fortfarande har jag ett stort hål i mig efter min älskade Ville. Ibland känns det som att jag ska gå sönder av saknad. Men så kom Ila. Hon kommer aldrig kunna ersätta Ville. Ingen kommer någonsin att kunna ta hans plats, för den är speciell. Han räddade mitt liv och jag kommer aldrig älska någon, som jag älskade honom. Jag har skrivit ett inlägg tidigare om honom som kan läsas HÄR.

Det här inlägget är dock tillägnat Ila. Knäppa, galna, skällande studsbollen som plötsligt klampade in i mitt och Koras liv och rörde om. Det var absolut inte meningen att jag skulle ta en till omplacering. Jag längtade så obeskrivligt mycket efter en valp som fått en trygg start i livet. Ett väl planerat liv. Ett oskrivet blad. Den valpen får vänta, Ila är här för att stanna. Hon är en fyraårig blandras (border collie och tervueren) och är fylld till bredden med glädje och kärlek. Det bästa hon vet är närkontakt med människor och hon får aldrig nog av beröring. Hon älskar att kampa och gillar när det går fort.

Hon är en väldigt ivrig hund. En sådan som jag föreläst om så många gånger och instruerat hundägare hur de ska träna. Inte förrän nu förstår jag hur svårt det kan vara. Vi har börjat träna på grundfärdigheterna i dogparkour, men mest av allt måste jag fokusera på att träna upp hennes broms och impulskontroll. Hon älskar att flyga upp och ner för hinder utan att tveka, vilket gör skaderisken stor.

Ila påminner mycket om Ville. Ibland får jag gåshud, de har så många likheter att jag måste nypa mig i armen och titta både en och två gånger på henne. Det var meningen att hon skulle hamna här och ta vid där Ville slutade. Hon känner på sig när jag blir orolig, då kommer hon och buffar på mig. Vill vara nära. Precis som Ville. Nu är hon presenterad, min Ila.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *